Egentligen skulle jag läsa Ingmar Bergman hela kvällen, men så blev det en ohemult omfattande städtorsdag av det hela. Dessutom kom jag på att min fotobutik Cyberphoto har en tävling som går ut idag. Den som vill vara med ska skicka in en bild under temat Livets stora ögonblick.

Jag älskar bild och jag älskar resonerandet kring dem. Vad är egentligen viktigt och vilka är de stora ögonblicken? De rent av största? Idag känner jag mig lite sentimental. Det är två år sedan jag viskade mina sista ord - “vi ses” - till min svärfar och jag tänker att det var ett stort ögonblick. Jag skrollar i mina bilder och fastnar igen vid bilderna jag tog på den där familjen. Bilder som jag vet att skulle till just för att det skulle vara den sista när alla ännu var med. Måste stora ögonblick per automatik vara vackra? Det livsavgörande kommer ju i så många former.

Det finns tusentals med stora ögonblick i min dator. Bröllopsbilder i total lycka och underbar förundran över nyfödda liv. Ändå landar jag i att det blir en vardagsbild som får fungera som mitt tävlingsbidrag. Som bekant är det i en vacker vardag det största finns att hitta.