Uppifrånperspektivet

Det är ett par år sedan jag hörde att människor som fotograferar sin mat innan de äter den också tycker att maten är godare. Jag relaterar.

Jag tycker om att ställa upp saker och ting, glädas åt min senaste loppisfyndade tallrik, hitta linjer i det hela, ta en bild (eller flera) och - äta.

Jag snubblade över Fru Vintages april-utmaning och jag tänkte att varför inte? Det var länge sedan jag var med i en kreativ fotolek. “Uppifrån” är dagens ord och jag tänkte på att många av mina bilder på föremål och döda ting fotograferas uppifrån. En klar fördel är att mycket av stöket som finns runt en kan raderas ur bilden. Exempelvis detta:

Sociologen i mig blir intresserad av hur vi vill framställa oss själva och våra liv, vad vi menar att passar in i våra flöden och i det identitetsbygge som aldrig tar slut. Därför tror jag också att det är bra att se vad som finns i kulisserna, även om kulisserna såklart också har sina bättre och sämre fotovinklar och är noga valda.

Vad som ändå är sant: jag är fånigt förtjust i min nya tallrik, den 8-procentiga grekiska yoghurten smakar himmel, jag äskar våra egna ägg och Stina Wolter skriver så smärtsamma och vackra berättelser om livet.

I helgen fotograferade jag en familj, ärligt och vardagsnära. Jag blir så glad när jag får göra min grej och att folk fattar vad jag gör. Och att de sedan tycker om bilderna som andas vardagen och det som kom att bli ens liv. Jag tänker på det ganska ofta, att det är modigt att anlita mig. När man beställer tid i en studio vet man mer vad man får, tänker jag. Nu vet de inte vad jag ser genom kameran. Bor ni i Umeå-trakten och vill ha besök av mig? Kontakta mig! Här finns fler bilder från fotograferingar som dessa.