Fina gamla Torphage!
Jag är ju en riktig sucker för vardag. Att dra in luft måndag morgon och pusta ut lagom till fredagsmiddagen är ett sätt att leva som jag är livrädd för. Samma sak med att leva för semestern. Nog för att det är skönt att vara ledig, men semester kan inte vara det enda vi suktar efter under resten av året. Ändå kommer jag på mig själv med att ju såklart längta efter sommar och ledighet och en stor anledning till det är vårt sommarhus Torphage.
Huset delar vi med min syster Amanda och hennes Fredrik och livet där är lika med ett storfamiljsliv. Fyra vuxna och sex barn huserar under Torphages tak.
Det ser så stillsamt ut på bilderna, men i verkligheten är det högt tempo, en massa spring och lek och såklart en hel del konflikter.
Ändå livet! Här bor leken.
Överallt blir vi påminda om den renovering som vi egentligen står mitt i, men som vi på något sätt har lyckats glömma bort. Vi bor ju faktiskt bara där ett par veckor och det finns ju så mycket annat man vill hinna med än att renovera, som dagar på stranden, stickning, spela kort, cykelturer och allt sånt man gör där.
Jag och vi läser en hel del på Torphage och det är nog till stora delar för att det inte finns så mycket annat att göra (eller?!). Såklart har det också att göra med att Torphage väldigt långt är skärmfritt.
Varför? Jo, för att det i skärmfriheten bor en fantastisk kreativitet.
Och alla vet ju att den som ser att toapappersrullar egentligen är figurer som bara väntar på att få sina ansikten ditmålade är de som går vinnande genom livet. Det är sedan gammalt.
Förra sommaren räckte kidsens kreativiteten till att starta företag. Ryggmassage, 5 minuter 5 kr. Bra grej!
T.o.m. tvätten är finare! (Eller så bara råkade det sig att allt såg ut som en städad reklambild; strumpor och trosor i tusen färger tvättas tydligen aldrig?!).
Det här opraktiska lilla köket gör mig glad. Mycket tid spenderas här, matlagningen tar aldrig slut! Den lilla blommiga radion står ständigt på, jag nästan hör den i bakgrunden när jag ser de här bilderna.
En gång per sommar åker vi in till torget och köper glass. Här är jag och systerdotter Hilde!
Jag tror jag längtar lite extra mycket just nu, eftersom det ju faktiskt finns en risk att vi inte får åka dit i sommar, men Torpis-livet och karantän-livet går ganska bra ihop, tänker jag.
Själen längtar efter kvällsdoppet som är fem minuters bilväg därifrån och en av anledningarna till att vi kan sopa ut en halv sandstrand ur bilen när hösten kommer.
Mitt sommarsovrums utsikt. Snart är vi ändå där, tänker jag!