Om det materiella som gnager

Vårt materiella överflöd drabbar mig alltid när jag och vi är lediga. Av nån anledning får jag alltid för mig att röja och rensa på lov, men jag har tänkt att det har att göra med att vi ofta är bortresta och att distansen till hemmet gör att jag vill fixa till saker och ting. Det här jullovet var inget undantag, trots att vi var hemma. Jag avskyr känslan av att vi har för mycket och visst kan man prata om det i termer av ekologiska fotspår, men för mig är känslan av att inte kunna ta hand om det vi har, eller ens uppskatta det, gnagande.

Det kan handla om olika saker: en irritation över att vi inte hinner ta hand om vårt hus på bästa sätt, exempelvis (det borde verkligen målas och fönster borde renoveras, hängrännor fixas). Det handlar inte om att bildligt putsa på en fasad, utan snarare om att förvalta det vi har. Det kan handla om stora saker, som huset, men även mindre. Typexempel: tuschpennor som ligger och slarvar, en bok som trampas sönder i baksätet på bilen, mat som inte äts upp i tid. Om man har råd att slänga omkring med pennor och böcker så har man för många. Det spelar mindre roll att pennorna var billiga eller att boken kom på köpet i Max-boxen (och då är bok något av det vettigaste man kan få i en Max-box). Ofta handlar det om barnens prylar, men inte alltid. Det där som bara ligger nånstans, det som inte bryr sig om och som ofta har kommit in i huset pga gåvokulturen vi lever i.

I de här sammanhangen tänker jag ofta på Ida i Lönneberga. Hon har en ask i vilken hon förvarar sina saker. Den som bara har en liten låda att förvara alla sina ägodelar i tappar inte bort dem. Hon vet var hon förvarar lådan och räknar in föremålen. Det finns något mycket vackert i det. För mig kan det gå lång tid innan jag ens uppfattar att något är borta, något som jag trodde att jag behövde och det känns så sorgligt.

Därför vill jag inte ha en skoter eller en båt eller trettio tröjor i skåpet. Jag vill inte ha prylar som slukar mig istället för att jag använder dem. Så: jag fortsätter rensa och hoppas att det som landar på loppis ska kunna skänka glädje till någon annan.