Torphage-glimtar
Nu har jag kommit hem från sommarhuset. Våra sista dagar där blev guldkantade, mycket för att så många favoriter i livet var mig fysiskt nära samtidigt.
Syster Fanny har en egen säng på Torphage och där sov hon ett par nätter. Ljuvligt. Älskar att ha henne i vårt kök på morgonen.
Sommar-porslin och fin-porslin.
Bland annat detta är mitt sommarliv: Att sitta i ett blommigt kök och lyssna på radio. Långsamheten, ni vet. Att finna ro i den är fint.
Torphage-livet är också en övning i att finna ro i kaos. Det blir väl så när man bor tio personer tillsammans.
En gång per sommar äter vi glass på torget. Vår första dag på Torphage sa vi att glassätandet inte får gå av stapeln den sista dagen, för det blir så sorgligt mitt i det festliga. Och ändå blev det typ så?! Men härligt var det och glassarna var gigantiska.
Systerdotter Hilde-Hilduren-Hildis (kärt barn osv) strax efter att hon sa “moster Matilda, ta en bild på mig!”. Kolla kläderna! Som min Tobias konstaterade: man kan inte annat än älska henne.
En av de sista dagarna kom barnen på att de skulle ha en välgörenhetsfest. De övade sånger och satte upp en pjäs (igen). Tack till Martin Widmark för att han skrev teaterboken med LasseMaja. Barnens pjäser har aldrig varit bättre! Och det är bland annat det här jag älskar med Torphage-livet; barnens kreativitet. Den här gången var det ingen som flippade under övningen och vägrade vara med. Bara en sån sak!
Inga tog inträde vid ingången. Biljetterna kostade en euro.
Kulissen var väl som den är. Det finns mycket att önska gällande vår ena salongsvägg på Torphage. Tavlans budskap får tala. Någon dag borde vi väl göra något åt väggen och alla rör. Hemma skulle jag få panik, men här funkar det med det alternativa. Kanske för att livet här är så tillfälligt.
Syster F i hallonsnåret vår sista kväll strax innan barnen la sig och vi vuxna spelade kort.
Vår sista morgon drog jag visuellt in lukten av en sommarsovplats,
glömde med flit alla snäckor från Lofoten i kistan (för att det kommer att bli så fint att hitta dem när nästa sommar),
tittade på alla vinklar och vrår,
packade och röjde och sa hejdå. Begrundade att ännu en sommar var till ända och att den hade känts kortare än någon annan sommar. Kära, kära Torphage. Vi ses igen!