Jag skriver treårsdagbok varje dag och kunde därför konstatera att Kristin och Matias firar ett år som gifta idag. Det var en femton timmar lång arbetsdag i Trondheim för ett år sedan.

Jag inledde dagen hos Kristins frisör och minns att jag åkte in i en parkeringsgrotta i Trondheim och att jag i samma sekund insåg att jag inte hade med mig plånboken (den låg kvar i mitt rum på festområdet).

Ibland har jag så mycket fokus på att komma ihåg kamera-relaterade saker att jag kan glömma det som jag in vanliga fall måste komma ihåg. Men det löste sig!

Vi inledde porträttbilderna med en first-look uppe i höjderna.

Vi hittade även lite skog (älska skog!).

Vigsel och välsignelse.

Och helt underbara fjärilar. Ett mycket hett tips vad gäller fjärilarna (och annan konfetti) är att pejla in hur det blåser. Under flera av sommarens bröllop har vinden tagit tag i fjärilarna, så att de åkt åt fel håll och aldrig flög över brudparet. Inte kanske vad de såg framför sig!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: luft i schemat är underbart. Efter vigseln, när axlarna sjunkit lite och medan gästerna skulle transporteras till festlokalen, åkte vi ut till Kristins brudtärnas föräldrars fält och tog bilder.

Då såg det bland annat ut så här.

Vi hann även med en tur ut till havet.

Norge! <3

En favoritbild för mig. Jag vet inte riktigt vad det är med den. Kanske är det den böljande, skira brudklänningen mot den hårda, karga stenen. Matias skor; färgerna och hur de harmonierar i bilden (se det gula uppe till höger!).

Par som går hand i hand = vinnande koncept.

Ofta tar jag också detaljbilder från miljöerna som vi finns i. De berättar också något om dagen.

Ett annat tips (förutom det med vinden och konfettin) är att avsätta en kvart under kvällen när man kan gå ut och fånga kvällsljuset. Det brukar ofta bli fint.

Ibland tar jag bilder på ringar, ibland inte. Det är lite olika vad brudpar vill ha för bilder.

Det slår mig att bröllopsdagarna ibland måste se så tomma ut; som om fotograferingen från dagen handlar om solnedgångar, ringar och semi-polerade bilder av par som går hand i hand och ser allmänt kära och lyckliga ut. De bilderna är, rent procentuellt, en ganska liten del av det visuella berättandet från dagen. De flesta fotografierna handlar ju om människorna som är på plats; om vad som hände och vem som uttryckte vad. Detaljer och iakttagelser som jag gör (det ÄR ett förtroende!). Glädjetårar och nervositet som går rakt genom linsen. Men jag är ofta försiktig med att visa de bilderna, vilket ju i sig är lite märkligt om jag vill visa vad jag åstadkommer under en bröllopsdag. Anledningen är att jag vill vara försiktig när det handlar om andra människor på bild. Ofta ger ju brudparet sitt godkännande, men gästerna på plats gör det inte. Så det här är vad som får ses som ett axplock!