Idag igen kom känslan över mig: så glad jag är över att litteraturen har en plats i mitt liv! Imorse läste jag ut Kjell Westös Den svavelgula himlen och kände mig lite drabbad. Tänk att få tillgång till så många berättelser om liv. Jag läste följande:

… och tänkte på kärleken som är så oerhört central i våra liv, både att uppleva den och att uppleva bristen av den. Jag tänkte också på hur vi människor alltid tenderar att skriva om berättelsen och att det går att göra i både text och bild. Jag funderade över hur jag själv genom mitt skapande av framförallt bild men också ord, påverkar hur jag minns saker. Det är både en gåva och lite skrämmande. För vad är det vi minns, och vad är det egentligen vi älskar?

En tillgång i min tillvaro är min bokcirkel som samlas under det ödmjuka namnet De fantastiska väninnorna (starkt präglat av vår inledande bok Min fantastiska väninna). I helgen sågs vi (en kvinna kort) diskuterade vår senaste bok, Jonas Gardells Till minne av en villkorslös kärlek.

Ja, jag kan tänka mig att sitta i en syrenberså i Döbelns park och diskutera livet och litteratur vid fler tillfällen!

Kaffe, bullar, kakor och jordgubbar. Fåglarna kvittrade och solen strålar silades genom träden och gjorde ett vackert mönster över picknick-filten.

Nu gör jag en lista för vad jag hoppas läsa under sommaren. Har du tips?