Stickning och det materiella överflödet

Igen: Jag älskar att sticka. Min själ går ner i varv och jag kan både få saker och ting bearbetade eller så stänger jag helt ute det som snurrar i min hjärna. Jag kan både tänka på livet, lektionsplanera, se på en serie eller bara helt och hållet gå upp i ett mönster. Jag förstår verkligen alla studier som säger att stickning är bra för själen och måendet.

Och så får jag en annan sak; relation till det arbete som ligger bakom kläder. Så sent som i morse talade jag med en kvinna som har antagit och igen kommer att anta utmaningen att inte köpa kläder under ett helt år. Hon syr själv. Och det är så oerhört imponerande. Visst, det tar tid. Och man ska lära sig sy och hela den biten. Många gånger är också det man syr och stickar själv mycket dyrare än det som köps i butiken, men det finns ju anledningar till att det ser ut så. Efter vårt samtal tog jag även med mig hennes reflektion när hon gick in en klädaffär nyligen, hur absurd stämning det var där inne. Vad håller vi på med med all denna överkonsumtion? Vilka begär är det som stillas, för sällan behöver vi väl faktiskt ännu en tröja?

Och jag behöver inte heller den här tröjan. Vill nån köpa tröjan är den till salu för 1200 kr. En klassisk M, stickad i mjukaste ull och mohair. Garanterat stickad med kärlek. Om du är intresserad, maila mig på matilda@matildastillvaro.se. så kan du få fler mått.

Annars tänker jag av förståeliga skäl en del på julklappar och jag tycker att det är svårt. Vuxna i min familj köper en bok till en annan (vi får veta till vem, men inte vem som köper till oss) och det är ju trevligt. Men barnen? De badar reda i ett materiellt överflöd och när jag frågade barnen vad de önskade sig kom ett inte på något att önska, den andra önskade sig en sax och en pennvässare som samlar upp skräpet så man slipper gå till soporna hela tiden och den tredje “ingenting annat än en hund”. Bra material att börja jobba med :).

Och i allt det här reflekterar jag också över mannen i gårdagens dokumentär som menade att det är svårt att hjälpa svenskar, för svenskar har det så bra. Om man ska generalisera blir en person i en fattig by glad åt en avlagd tröja, här har vi barn som vet skillnad på senaste och nästsenaste iPhonen. Jag blir så matt.

Hur tänker ni kring julklappar?