Lantligt Sensommarbröllop Med Utomhusvigsel: Erica + Erik

Åh, vad vi har längtat efter att få dela just det här lantliga sensommarbröllopet! Vi har publicerat många bröllop under våra år och ibland dyker det upp bröllop som får oss på redaktionen att haja till lite extra. Det här är ett sådant!

Den 5 september 2020 bjöd Erica och Erik in till ett idylliskt lantgårdsbröllop på sin egen gård i Tiveden. Med vigsel invid en hage och fest på logen finns det mycket inspiration att hämta för er som just nu drömmer om ett lantligt bröllop. Genom bilder från den otroligt skickliga bröllopsfotografen Linda Eliasson och ord från bruden Erica, ska vi nu få en inblick i några av de många fina ögonblicken från deras dag. I slutet av inlägget får vi även se en film från videografen Annie Hyrefeldt.

Så träffades brudparet

Erica: Vi träffades på en utbildning inom traditionella hantverk, i Mariestad. Erik gick andra året när jag började mitt första och vi stötte på varandra i snickeriet en septemberkväll. Erik var en rolig och rar gentleman som delade sin matlåda med mig, den hungriga förstaklassaren som inte hade koll på stans kvällsöppna matställens varanden och icke varanden. Vi hade en trevlig snickerimiddag, och fortsatte att småprata lite när vi stötte på varandra i skolan. Men det dröjde ända till smällkalla januari, när jag gett mig sjutton på att styra upp en kurs i trädfällning och jagade deltagare, tills vår kontakt intensifierades. Erik var en av de tre jag lyckades ragga upp till kursen, och i vår kommunikation kring kursdatum och utrustning insåg vi till vår stora glädje att vi hade så roligt att vi inte riktigt kunde sluta skriva till varandra.

Så föll det sig så att Erik bestämt att jag skulle bjuda honom på frukost en tisdagsmorgon före skolan. Vi spenderade måndagskvällen i snickeriets sliprum och när klockan började närma sig stängning av lokalerna föreslog jag att min nya bästis väl kunde sova över hos mig, likväl som att åka ut och lägga sig i sin kalla tipi som han hade på en klasskompis skogsmark. Det kändes som ett rimligt förslag, med tanke på att det låg några decimeter snö och termometern visade -10°C. Erik var inte lika övertygad om att det var för kallt för tältsömn.

“Jag tycker ju om att sova ute”, envisades han.

“Jaha, men du kan väl sova på balkongen då”, kontrade jag, “så får du sova ute men slipper köra fram och tillbaka till tältet”.

Och så blev det. Erik sov ett par nätter på balkongen, sedan flyttade han in till vardagsrummet, och där blev han kvar resten av terminen. Tältet stod tomt och ensamt, allt medan vi pratade och skrattade oss igenom sena kvällar och rasterna i skolan. När skolåret var slut och det var dags för sommarlov insåg vi att det var ganska ohyggligt att vara ifrån varandra och den där vänskapen som vuxit sig så stark kanske innehöll lite fler känslor än vi först förstått.

Förlovningen

Erica: När det gått på dagen två år sedan den första balkongövernattningen fyllde jag en liten saltlår av trä med punschpraliner, la i en egengjord ring av lera och frågade min sambo, pojkvän och bästis om han ville bli min fästman. Han tackade ja, både till titeln och punschpralinerna.

Platsen för bröllopet

Erica: Vi valde att gifta oss på gården vi köpte förra våren och flyttade till i juni 2020. När vi planerade bröllopet var att göra-listan lång, gällande vad vi skulle hinna rusta och fixa innan den stora dagen. Men ju närmare vi kom, desto mindre viktigt blev det. Huset blev inte målat, fönstren inte renoverade, utbygget inte klart, ställningen inte nedplockad. Istället fick vi bjuda in våra närmaste att ta del av en kärleksfest mitt i vår vardag. Nåväl, vi kanske inte brukar ha mängder med blommor och ljusslingor, livemusik och en mjölkbar vareviga dag, men ni förstår.

Vår gamla loge fick agera festlokal och tre veckor före bröllopet var den fortfarande fylld med allsköns bråte. När vi tömt den på hundratals och åter hundratals gamla hässjestörar, en drös hästvagnar, 50 år gammalt hö och husets före detta innerfönster insåg vi att stora delar av golvet inte skulle hålla för en fest. Så det fick helt enkelt rivas ut och ersättas. Tack vare våra hantverkskompisar blev golvet klart dagen före bröllopet. Därefter fick vi hjälp av fler snälla vänner att bära bord, hämta blommor, hänga upp ljusslingor, binda mattetrasor till girlanger, bygga en fönstervägg ut mot ängen, röja ur magasinet som skulle bli lekpalats och allt annat vi inte hunnit med innan.

På själva bröllopsdagen ordnades vigselplatsen, saft tappades på glasflaskor, fönsterväggsfönstren putsades, möbler bars till loungen på logen, mjölkbaren inreddes och Eriks föräldrar gjorde en spektakulär kaffekokarinsats under hela dagen. Det var en riktigt folkfest, redan flera timmar innan vigseln drog igång.

Bröllopsplaneringen

Erica: Vår önskan när vi visionerade kring vår bröllopsdag var att den skulle vara avslappnad och uppslupen. Vi valde att själva agera värdpar, för att inte behöva binda upp några av våra gäster under dagen och för att eliminera eventuell stelhet som ett schema kan innebära. På så sätt fick gästerna dels höra och se mer av oss och vi kunde låta dagens händelser rulla mer på känsla.

Talordningen löste vi genom att låta alla som ville säga något skriva sitt namn på en bingoboll och sedan agerade jag utropare och Eriks systerdotter snurrade tombolan som om hon aldrig gjort annat. Talen blandades på så sätt upp med ett rafflande bingospel.

Barn var välkomna, men för att de skulle slippa ha tråkigt och för att föräldrarna inte skulle behöva sysselsätta sina små hade vi inrett magasinet till leksalong. Det var fyllt med utklädningskläder, spel, böcker, pyssel och festlig stämning, och vi såg ärligt talat inte till barnen mer än när det skulle ätas, fikas och ätas tårta. Succé!

När det kom till det praktiska var vår primära målbild att i så stor utsträckning som möjligt använda det vi redan hade att tillgå. Det som skulle köpas skulle helst vara second hand och om nöden krävde nytillverkade saker skulle de vara miljömässigt schyssta. Mat och blommor skulle vara i säsong, ekologiskt och närproducerat.

Biobänkarna återbrukade min pappa och farfar till sin auktionsverksamhet, redan på 70-talet och nu fick de bli sittplatser till våra gäster under vigseln. Festlokalen inredde vi med lånade bord och bänkar. Till dukar användes gamla, broderade lakan, och till vaser samlade vi glasflaskor och burkar. Förutom blommorna, som vår vän odlat, pyntades lokalen med en lång girlang tillverkad av lakan, som Eriks mamma hade över från sin trasmattevävning. Vi satte upp ljusslingor och samlade ihop det i vårt hem som vi tyckte var fint och stämningsfullt och dekorerade med det både högt och lågt.

Blommorna till bröllopet

Erica: Det kändes viktigt att dekorera med närodlade blommor i säsong, när vi nu valt att lägga vårt bröllop när jorden själv kunde erbjuda oss av sin prakt. Jag hade satt dahliaknölar i halva trädgårdslandet, men alldeles för sent för att de skulle ge utdelning till bröllopet. Som tur var höll en kär vän på att starta upp ett snittblomsföretag och hon hade tack och lov prunkande blomsterbäddar att leverera ifrån. En bonus med att mina knoppar inte hann slå ut, var att vi fick en hel mängd blommor som vi själva inte tänkt på att så eller sätta. Jag skördade hallonbladskvistar och lingonris från våra marker och blandade upp dem med bland annat dahlior, blomstermorot, röllika, solrosor, höstanemoner, vädd och prydnadsgräs. Blommorna fördelades i gamla flaskor och silvervaser, zinkhinkar och oljekannor, och ställdes på bord och längst med väggarna i logen.

Brudbuketten

Erica: Brudbuketten snodde jag ihop ungefär en timme före vigseln av utvalda blommor i crémefärgade, mörkröda, rosa och ljusgula toner. Jag petade även där in några hallonkvistar och lite lingonris för att riktigt nå fram till målbilden som var en vildvuxen och busig bukett.

Klädseln

Erica: Tanken var att Eriks mamma skulle sy hans kläder, men på grund av vår velighet och problem med att hitta mönster hanns det inte med. Istället styrde vi kosan mot byggnadsvårdsbutiken i närheten av vår gamla skola, Gyllenhaks, där vi visste att de hade ett gediget utbud av kläder i äldre stil. Erik blev sen till shoppingen då ett kundmöte drog ut på tiden, så jag och vår vän som jobbar i butiken fick samla ihop klädförslag som sedan provades av den blivande brudgummen, i ilfart. Valen föll sedan på ett par svarta byxor och en mjukgrön väst från Pike Brother’s, som butiken tagit fram i samarbete med klädmärket. Skjortan han föll för var en naturfärgad, rymlig modell, med murarkrage (från Lee Valley).

Fortsättning, klädsel

Erica: Jag ville ha en enkel men vacker klänning i naturmaterial. Det visade sig vara lättare sagt än gjort att hitta något som inte var fullt av polyester. Jakten gick högt och lågt och sladdade till sist in på Ellos reahörna där det plötsligt fanns en klänning i min storlek, som jag spanat på tidigare under sommaren. Så två veckor före bröllopet fick jag hem omlottklänningen i bomullsspets, som satt som en smäck.

Styling och accessoarer

Erica: “Jag vill se ut som Madickens mamma”, sa jag till min vän och frisör, Örjan, och han förstod precis min vision. Accessoarmässigt får jag tillstå att vi var ganska sparsmakade. Jag hade tänkt ha ett par örhängen jag fått av min mamma, men jag hade lagt dem på ett alldeles för bra ställe vid flytten, så jag fick gå utan. Erik skulle fått en knapphålsblomma, men den glömde jag tillverka, så det blev inget med det heller. På fötterna valde vi båda att bära våra nyputsade arbetskängor av läder. Stålhättor och spiktrampskydd är väl givet på bröllop?

Så coronaanpassade Erica och Erik sitt bröllop

För att kunna ha bröllop utan att gå emot myndigheternas rekommendationer eller riskera att sprida smitta gjorde vi ett antal modifikationer av vår ursprungliga plan. Gästlistan bantades ned för att landa under 50-strecket. Vi pratade ihop oss med restaurangen som fixade maten och fick varje portion levererad i en snygg papplåda. Bordsplaceringen var fri och all dryck fick avnjutas direkt ur flaskan. Genom att öppna upp för tal först efter middagen kunde gästerna också känna sig fria att sitta även ute och äta, om de önskade. Utevigseln var redan innan bestämd, men vi såg till att det fanns extra många sittplatser, så att det skulle gå bra att hålla avstånd.

Vigseln

Erica: Vigselplatsen ligger på den vackraste lilla plätt vi har på gården, på en liten höjd bakom logen. Här blommar ett hav av liljekonvaljer och flera stora körsbärsträd på våren, ormbunkarna vajar starka under sommaren och när hösten gör sitt intåg ståtar lönnarna i sin väldiga färgprakt.

Erica: Vi hade ju varit ganska modiga och bjudit gästerna till en friluftsvigsel, i september. Vi kunde tåga in efter att ett kort himlaöppnande fått alla gäster att springa efter paraplyer. Alla närvarande barn hade fått frågan om de ville vara del av brudföljet och de som tackade ja utrustades med såpbubblesvärd och tågade därefter glatt före oss fram till vigselplatsen.

Erica: Till ingångsmarsch hade vi valt Evert Taubes Änglamark, både för att vi tycker om sången men också för att vi förknippar den med Hasse & Tage, och deras film Äppelkriget, som vi är väldigt förtjusta i.

Längst fram, mellan de två stora lönnarna, hade vi lagt en vacker matta och ställt vår vigselförrättare, Miriam. En kär vän till min familj, som vi båda känner oss väldigt trygga med och älskade av. Hästarna gick på ängen intill vigselplatsen och vår rottweiler Ofelia stormade runt och var sitt vanliga charmiga jag, alltmedan ceremonien pågick. När Erik svarat ja på frågan om han tog mig till sin fru, passade hon också på att morra lite, vilket inbjöd till en av många skratt som ljöd under vigseln. Jag läste en dikt av Bo Bergman som heter Melodi, för Erik, och våra mammor läste de traditionsenliga bibeltexterna. Våra kära vänner spelade och sjöng Effortless (Sabina Ddumba) och Annie’s Song (John Denver) för oss, och till utgångsmarschen rev de av Slängpolska efter Byss-Kalle.

Erica: Vi hade ett trädplanteringsinslag under vigseln där vi planterade en pelarhägg på vårt Hägghem, som en påminnelse om vår bröllopsdag och vår växande kärlek.

Vigselringarna

Erica: Min ring är gjord av guldsmed Malin Ljung som har sin ateljé på vackra Ven. Jag hade sett och fastnat för ringen när jag kikat runt på hennes hemsida. Både hennes design och hennes återbrukande av material tilltalade mig. Formen har Malin skapat utifrån en blomsterknopp hon hittade under en promenad på ön. För mig är ringen inte bara vacker att se på utan den är en ständig påminnelse om storheten i ett litet frö, som växer sig stark och utvecklar en knopp, vilken i sin tur förvandlas till en väldoftande och vacker blomma - precis som kärleken gör när den får den omsorg och näring den behöver.
Ringen jag gjorde till Erik när jag friade var av hobbylera, så den gick ganska snart sönder. Tanken är att den så småningom ska ersättas av en av bränd lera. Men för att vi skulle ha ringar att växla under ceremonin fick Erik slöjda ihop en ring till sig själv, av läder, strax före vigseln.

Ericas bästa minne från dagen

Erica: Vår 77-åriga vigselförrättare, som spenderat större delen av sitt liv i Afrika, kuppade in ett fantastiskt inslag under vår vigsel. Vi hade nämligen skojat om att hon gärna fick säga något på afrikanska och när hon legat vaken en natt hade hon kommit fram till att om vi ville ha ett afrikanskt inslag så skulle hon bjuda upp till dans. Så hon instruerade samtliga närvarande att nu var det dags att dansa, men på låt två (Pata pata, med Miriam Makeba) var det också viktigt att man, när refrängen kom, letade upp någon man inte kände och klappade dem i ändan. Sen dansade, skrattade och jublade vi!

Erica: Efter vigseln bjöds det på fika från vår mjölkbar på hjul, där två vänner gjorde en eminent insats som kioskinnehavare och servitörer genom att ta upp beställningar av fikabröd och sedan leverera dem i en snitsig papperspåse, som stansats med vårt monogram.

Eriks bästa minne från dagen

Erik: Jag kan inte välja något specifikt ögonblick eftersom det är så många höjdpunkter som glimmar till när jag tänker tillbaka. Doppet i sjön 20 minuter före vigseln, tokkörandet med morfars gamla traktor för att flytta grejer strax före doppet, kvällsfotograferingen ute i skogen, ögonblicket när solen bröt fram mellan regnmolnen precis när vigseln var slut och vi och våra såpbubblebrudnäbbar tågade ut - allt är lika härligt att tänka tillbaka på. Men det bästa med bröllopet var ändå att det var hemma hos oss. Det vi såg på vår bröllopsdag fortsätter vi att se varje dag, men nu är det förknippat med så mycket kärlek och det är en härlig känsla att få möta i sin vardag.

Om fotografen

Erica: Vi valde Linda för att det helt enkelt inte fanns något annat tänkbart alternativ! Eller, det är inte helt sant, vi hade ett annat bra alternativ i Eriks syster och svåger som också är duktiga fotografer. Men vi var måna om att vårt bröllop inte skulle bli arbete för dem, utan att de skulle kunna slappna av helt och hållet och helt enkelt få delta i festligheterna som gäster och familjemedlemmar.

Jag hade beundrat Lindas arbete via Instagram under några månader, när hon och hennes kollega hux flux skulle sälja en vacker sammetsdivan som stått i deras studio, och jag kunde bara inte stå emot. Så vi packade in oss i bilen och körde de två timmarna till Västerås en varm sommardag 2019. Där fann vi en ljuvlig själ och en vacker möbel. När jag ett halvår senare kontaktade Linda och frågade om hon hade möjlighet att fota ett kreativt lantgårdsbröllop blev hon omedelbart överförtjust och hennes entusiasm har sedan följt som en röd tråd genom vår relation.

Linda, och vår andra vän som filmade under dagen, var helt underbara att ha vid vår sida under hela bröllopet. Vi hade så roligt tillsammans! Linda fångade så många vackra stunder och fick oss att känna ännu mer kärlek och glädje under dagen, när vi fick ynnesten att se på oss själva och vårt bröllop genom hennes ögon, där hon stod bakom kameran och oo:ade och aah:ade.

Eftersom vi bett alla våra gäster att stänga av sina mobiltelefoner under dagen, var det också ett extra viktigt uppdrag som Linda hade. Utöver hennes kamera fanns det bara ett fåtal analoga och digitala kameror bland gästerna. Vi hade också investerat i några svartvita engångskameror vars innehåll bjudit många skratt när de kom tillbaka efter framkallningen.

Middagen/Festen

Eftersom vi inte är några inbitna dansare var det inte så svårt att välja bort det annars obligatoriska inslaget på en bröllopsfest. Men då vi båda är glada i bra musik kändes det helt givet att kvällen skulle förgyllas av skickliga trubadurer. Det bjöds både klassiker och önskelåtar, med allt från Simon & Garfunkel till Krokodilen i bilen.

Trycksaker

Erica: Jag skrev inbjudan på sin skrivmaskin och sedan kopierade vi upp dem på ljust kvistpapper, vek ett kuvert av ett mörkare kvistpapper, förseglade kuvertet med en etikett med vår sigill på och satte sedan gamla, postfriska frimärken på kuverten.

Tips till andra som planerar bröllop

Våga bjuda in till bröllop hemma, även om det betyder att du välkomnar dina gäster till en byggarbetsplats. Att skippa värdpar och bordsplacering skapar en avslappnad och härlig fest, och ett mobilförbud gör att gästerna umgås mer med varandra och är mer närvarande under dagen. Om ni, som vi, har fest i en lokal och under en månad som riskerar att bli lite kylslagen, ordna ett ullotek. Vi fyllde en gammal skänk med ylletröjor och filtar och uppmanade de kylslagna att låna något därifrån. Och slutligen: friskt eldat, hälften brunnet - tänd en brasa!

Som utlovat kommer här filmen från Annie Hyrefeldt. Det är en 21 minuter lång film, så det är nästan att popcornskålen bör dukas fram. Enjoy!

Fotograf: Linda Eliasson
Videograf: Annie Hyrefeldt
Brudklänning: Ellos Collection
Kostym: Pike Brothers och Lee Valley
Festlokal: Brudparets egna loge
Florist:  Blommor från Lilla Kvarnens Trädgård, utanför Skövde
Ringar: Malin Ljung Jewellery
Trycksaker: DIY
Hårstylist: Örjan Jakobsson
Makeup: Angelica Joby
Catering: Rönne Kapell

---