Erik och Paulina gifte sig den 21 juli 2018 i Brunflo Kyrka utanför Östersund. Paret skapade ett jordnära och genuint bröllop fullt av musikaliska inslag, som speglade deras personligheter. Bakom kameran stod bröllopsfotografen Lena Larsson som fångade dagens alla känslor och händelser med bravur. Vi ska nu få ta del av denna dag, då bruden Paulina berättar om tankarna bakom och under bröllopet.

Så träffades paret

Paulina: Vi började spana på varandra som ledare på ett kör-läger för barn i Jämtländska skärgården. Unga var vi!

Erik hade 39 graders feber på julafton och hade legat inrullad i en ullfilt hela dagen men envisades ändå med att vi skulle ut på en skotertur innan vi åkte från hans föräldrar till mina. Väl uppe på berget tågade han iväg till utsiktsplatsen där man ser över fjällen och skogarna och sjöarna, i en hastighet jag inte trodde jag skulle få se från honom i det skicket. Vi satte oss i snön och han frågade om vi skulle gifta oss. Sen frågade han om vi skulle kasta ring-asken ut för stupet nu när vi ändå hade bestämt oss. Så den kanske nån hittar där nere i skogen nån gång!

Val av klädsel

Paulina: Erik hatar kostym. Kläder ska vara sköna och gå att röra sig i, och så tycker han om Emil i Lönneberga-stilen.
Så han struntade i kostym och hittade istället en grovvävd vit skjorta och ett par ljusblå randiga byxor, och så hade han sin morfars fars gamla hängslen.
Jag tyckte alla brudklänningar var så fruktansvärt fula, haha. Jag är ingen grädd-och-fluff-person.
Till slut hittade jag en klänning som var alldeles för dyr, men som jag trivdes fantastiskt i och köpte trots priset eftersom jag inte är särskilt sentimental och kunde tänka mig att sälja den vidare efteråt.

Styling och accessoarer

Paulina: Jag gjorde mitt eget hår. Jag har alltid hållit på mycket med det och litade väl inte på nån annan antagligen, dessutom hade jag ingen lust att lägga pengar på det. Blev supernöjd faktiskt. Enkelt men festligt!

Jag fick låna min brudtärnas fina droppformade örhängen, och jag hade min mormors gamla armring i guld som hon fick av morfar på julafton 1970. De är borta sedan några år men var med oss tydligt på flera sätt, ringarna är också nedsmälta och nyskapta från deras gamla.

bröllopsTema och inspiration

Paulina: Vi ville ha naturen med oss hela dagen. Och så ville vi att det skulle kännas personligt. Vi hade inget särskilt tema men det blev mycket björk och blåbär.

The church

Paulina: Kyrkan är min hemkyrka kan man säga, jag är döpt där och mina föräldrar är gifta där. Men jag och Erik har också spenderat mycket tid tillsammans där, vi är båda musiker och har spelat i den fullsatta kyrkan många julaftonsnätter.
Festen höll vi i en bygdegård som heter Hägragården och ligger i Dvärsätt där Eriks farfar och farfars syster är uppvuxna.

The ceremony

Paulina: Vi har sån tur att så många av våra goda vänner är fantastiska musiker. Det viktigaste för oss var nog att musiken skulle kännas rätt.
Vi gick in till Gøta (ett acapellastycke ursprungligen framfört av the real group) och våra vänner sjöng den helt magiskt starkt från läktaren.
Framme i koret hade vi en hel kör, också alla gäster på bröllopet, hopsatt av oss men ledd av en av våra goda vänner. De hade väl haft ett eller två rep men lät helt fantastiskt. De sjöng Alltid dig nära av Sofia Karlsson på vägen ut med min barndomsvän Ellen Sundberg som solist.
Över huvud taget var det mycket tårar och mycket nerv. Erik bröt ihop. Eriks lillebror grät och konstaterade att det var ett tag sen sist...
Jag grät också och det var inte många torra ögon i bänkarna heller haha. Det kändes väldigt stort, och jag var inte beredd på att det skulle bli så känslomässigt.

lantligt bröllop inspiration blogg fotograf lena larsson

Om fotografen Lena Larsson

Paulina: Erik hittade Lena på internet. Jag hade föreslagit några fotografer men Erik tyckte att stämningen var för mörk. Han hade föreslagit några och jag tyckte att stämningen var för glättig och 90-talig. Men sen hittade han Lena och vi båda älskade henne från första stund.
Hon visade sig dessutom vara från Jämtland och riktigt sugen på att åka ”hem” och fota oss. Vi kunde inte ha blivit nöjdare, Lena är bäst!
Hon fick alla gäster att känna sig bekväma, även de som helst av allt undviker kameror fångade hon i deras naturliga känslolägen. Det är stor konst det hon sysslar med.

Bästa minnet från dagen

Paulina: Det var väldigt starkt när vi stod i vapenhuset och hörde våra vänner börja sjunga ingångslåten uppifrån läktaren. Vi stod där med Eriks bror och mina tre klippor till tärnor och det blev nästan en existentiell stund.
Brudvalsen var en väldigt lycklig stund också (vi hade tränat med min gamla danslärare!) Och tårtan! Och bilfärden mellan kyrkan och festlokalen i Simons bubbla. Så skönt med en stund för oss själva.

Paulina: Våra vänner spelade så otroligt hela kvällen. De hade heller inte ens repat utan bara förberett sig på varsina håll innan. Det största var verkligen alla våra älskade vänner och släktingars otroliga insatser för oss den dagen.

Tips till andra som planerar bröllop

Planera stort om ni vill det, men låt det vara roligt och inte bara ett stort projekt som till varje pris måste bli perfekt. Det enda viktiga är ni, och att alla ni älskar kommer dit för er skull. Allt annat är detaljer. Vi spenderade massa tid med att såga upp björkkubbar i tre olika storlekar till alla 160 gäster (en stor för tallriken, en mindre för glaset och en liten med ett spår i för namnskylten). Det blev helt sanslöst fint, men det hade ju blivit bröllop ändå liksom. Sånt där är inte viktigt egentligen.
Vi la pengar på några saker, men det viktiga för oss var verkligen att det hela skulle kännas som vi. Och det tycker vi verkligen att det gjorde.
Det är all kärlek från alla och mellan oss som sitter etsad fast i kroppen såhär ett år senare.

Fotograf: Lena Larsson
Brudklänning: By Malina
Brudgummens klädsel: Byxor från Claes Göran och hängslen ärvda/lånade.
Festlokal: Hägragården i Dvärsätt
Ringar: Vi fick hjälp från fantastiska SMID Sthlm, vars ägare också är bördig från Jämtland faktiskt!

Se också: