Karin och David gifte sig i Hälsingland en augustidag 2018. De beskriver själva sitt bröllop som årets fest, vilket ju är precis så som det ska vara. Med sig hade de den kreativa bröllopsfotografen Frkn Falkman, som fångat det avslappnade bröllopet med bravur. Vi lämnar över orden till både Karin och David som nu får berätta om sitt bröllop.

Så träffades brudparet

David: Vi har på sätt och vis träffats två gånger. Första gången var 2003 i min mammas kök i Hudiksvall. Min syster Anja hade med sig sin bästis och vi två stod och pratade lite väl mycket och länge för att vara enbart artigt, i vart fall tillräckligt för att min syster skulle påpeka det för Karin efteråt.
Sen dess har vi sprungit på varandra då och då. Vi har hunnit fira jul ihop ett antal gånger, Karins mamma bor också i Hudiksvall så hon brukar komma förbi och spela spel efter julfirandet. Så andra gången vi träffades var i mellandagarna 2015. Karin satt och var uppgiven i min mammas soffa då hennes skjuts ner till Stockholm hade kört ihop sig och hon måste komma ner. Faktiskt mest för att vara snäll och för att det är roligt att köra bil så erbjöd jag mig att köra henne och Anja. Jag tänkte att det blir väl en trevlig roadtrip. Väl där tyckte Karin det skulle vara trist att vara utan sällskap, av min syster. Så vi bestämde att vi åker upp dagen efter, köpte pizza och gick hem till Karin och kollade på film.

Jag har väl egentligen alltid tyckt bra om Karin utan att för den skull varit upp över öronen. Men jag har kanske varit mer entusiastisk över att hon ska komma över och spela spel på jul än jag visat. Och kanske mer besviken när hon ställt in. Men jag blev väl ändå både förvånad och glad när jag hittade hennes hand där i filmsoffan. Så jag och min syster åkte väl hem utan att överhuvudtaget diskutera händelsen. Jag skickar ett sms att "Det var trevligt och jag kommer att saknart". Man vill ju inte stava rätt så det verkar för seriöst.

Väl hemma skriver vi väl till varann lite sådär i största allmänhet utan att jag får ut mig något om eventuella fjärilar i magen som eventuellt är påväg att utvecklas till ett eventuellt problem. Jag frågar lite försynt om det kanske går för sig att vi ringer istället, officiellt för att jag är så fasligt trött i mina fingrar. Det går tre dagar sen pallar jag inte mer. På själva nyårsafton skickar jag ett sms med det kärnfulla "jag är förtjust i dig". Jag har senare förstått att man i regel inte uttrycker sig så om man är under 100 år gammal. Det går fem timmar av fullständig radiotystnad. Sen får jag ett minst lika kärnfullt meddelande "det är en jättedålig idé". Jag gör mitt bästa för att mörka hur nedslagen jag blir och tänker att deppig blir man först imorrn. Så vi fortsätter väl skriva lite fram och tillbaks om hur nyår fortskrider. Vändningen kommer väl någonstans när jag undrar över det här med att ringa varandra och får till svar att "om du är vaken när jag kommer hem så kanske vi kan höras". Det slutar med att jag sitter vaken från halv tre till halv sex på morgonen innan hon ringer. Vi pratar till runt tio på morgonen innan vi lägger på.

Några dagar senare är jag tillbaks i Stockholm, utan syster. Karin tycker fortfarande alltihop en mycket dålig idé. Vi äter indiskt. Jag sover över. Jag börjar åka skytteltrafik mellan Ljusdal och Stockholm. Karin säger att "om du kräver att jag bestämmer mig nu så säger jag nej". Jag förbereder mig på månader av ovisshet. Men redan i april blir jag väckt av min syster som pratar med Karin på telefon. "Karin har passerat point of no return, nu kan du berätta för mamma". Jag förstår precis ingenting men inser väl att det är positivt. 4 månader senare har jag flyttat till Stockholm och Karin räcker över en ring och frågar om jag vill gifta mig med henne.

Bröllopsklädseln

Karin: Redan när David la upp på Facebook att vi förlovat oss kommenterade min vän Matilda: ”Pax för att sy klänningen”! Nu råkar ju sagda vän jobba med just detta och vara otroligt skicklig, så jag sa inte nej. För mig kändes det aldrig aktuellt att ha en vit klänning, jag tyckte det var mycket finare och mer speciellt att ha en grå. Jag visste att jag ville ha en i två delar, en kjol med hög midja som skulle sluta på vaden och en kortare överdel till. Matilda känner mig väldigt väl, så hon visste också fort vad jag menade när jag förklarade. Jag provade toiler några gånger i Stockholm och sen den färdiga klänningen i hennes ateljé i Hudiksvall. Jag hade först tänkt att bara överdelen skulle vara i spets, men Matilda övertalade mig om att ha hela klänningen i spets och det är jag väldigt glad över. Sen är det också en massa tyll under kjolen, den var tung och helt fantastisk att ha på sig. Kjolen har fickor och Matilda sydde i två rader med hyskor så jag skulle kunna lägga ut midjan lite om den blev för trång efter middagen. Jag är otroligt nöjd med klänningen, den blev precis som jag ville ha den och jag tycker själv att det är den vackraste klänning jag har sett.

David köpte sin kostym, och hade med min lillasyster Hanna (som i flera år jobbat med att sälja kostymer) som smakråd. De gick runt med tygprover från min klänning och försökte hitta något som matchade, och valet föll på Tiger of Sweden. David hade en grå skjorta i samma färg som min klänning. Han valde att inte ha en tvådelad kavaj utan istället en mörkblå kavaj med grå byxor, för att det skulle kännas lite mer avslappnat. Av samma anledning la han även upp byxbenen och ärmarna. Flugan valdes för att matcha kavajen.

Bröllop i Hälsingland

Karin: Vi bor i Stockholm, men då vi båda är från Hälsingland och det ju är fruktansvärt vackert där, kändes det givet som plats. Vi letade flera lokaler i norra Hälsingland, mest bygdegårdar. Den svåraste begränsningen var antalet gäster, det var inte så många som tog 120 sittande personer. När vi var och tittade på Delsbo bygdegård kändes det som ett självklart val; rummet där vi tänkt ha middagen var tillräckligt stort, de hade ett bra kök, stolar, bord, porslin och annat ingick i hyran. Förutom det så ligger det även en jättefin rotunda precis nedanför, som var helt perfekt för festen efteråt! Sen var det ju lite av en utmaning att fixa i ordning själva lokalen, men vi hade en massa hjälp av vänner och familjemedlemmar med att ställa i ordning allting Två av mina vänner sydde ca 200 vimplar, och min storasyster som jobbar med catering fixade all uppläggning och dukning.

Davids kompis Teresa bodde ganska nära bygdegården och har en jättefint liten Hälsingegård, så vi hade själva vigseln på hennes gårdstun. Vi stod på brokvisten och alla gäster stod nedanför oss i trädgården. Teresa och hennes föräldrar hade pyntat väldigt fint.

Vi bodde på ytterligare en Hälsingegård; Frägsta. Där sov vi både natten innan och efter bröllopet, vi gjorde oss i ordning där, och vi hade en brunch där dagen efter för de gäster som ville och kunde. Där tog vi också bilder med Amanda innan vigseln.

Karin: Vi hade ärligt talat inte speciellt bra koll på hur ett bröllop "bör" eller "brukar" gå till, utan vi planerade på med målet att det skulle bli årets fest. Vi var inte så intresserade av att det skulle vara traditionellt eller högtidligt, och under planeringens gång fick vi höra från flera håll att det här bröllopet var väldigt "alternativt". Detta var väl ingenting vi eftersträvade egentligen, utan vi försökte bara få till det som vi ville ha det. Både jag och David ville ha två ringar var, vi ville båda vara lika fina och det var självklart att göra oss i ordning tillsammans på morgonen. Vi hade heller inga tärnor eller bestmen, men min syster Hanna gick in med oss på vigseln och höll i ringarna.

Det var viktigt för oss att bjuda alla vi ville bjuda, så vi försökte hitta olika sätt att hålla nere kostnaderna så vi kunde bjuda många gäster. Både jag och David gillar att ha stora fester, så att bjuda många kändes självklart. När vi skrev ner en första skiss på gästlista kom vi upp i 250 personer, men tillslut landade det på ca 120 gäster.

Hälsingland var väl också en lite generell inspiration, vi är väldigt nöjda med att vi hann få med två Hälsingegårdar och en bygdegård på två dagars firande. Vi försökte komma bort från känslan av högtidlighet och stelhet, men samtidigt ville vi inte ha det slarvigt, det skulle vara som en väldigt bra fest helt enkelt. Det var också väldigt viktigt att stämningen skulle vara avslappnad och rolig, att vi och gästerna skulle ha kul. Vi hade ingen klädkod eller liknande utan skrev bara på hemsidan att folk skulle ta på sig kläder de kände sig fina i.

När vi planerade för själva festen hade vi en idé om att rotundan skulle kännas som ett rymdskepp, vi hade rökmaskin och lampor och röken pyste ut över nejden, vilket blev sjukt lyckat.

Styling och accessoarer

David: Utgångspunkten för våra accessoarer var att det skulle vara fest och glam, att Karins klänning var grå och att hennes hår var rosa. Festen generellt gick i blått och grått. Så vi köper varsitt par silverstrumpor. Jag hittar manschettknappar som liknar små discokulor. Min syster lyckas hitta en näsduk som precis matchar Karins hårfärg. Min frisörkompis Hanna kom förbi och fixade våra frisyrer på vårt hotellrum på morgonen. Vi ville ha enkla men propra frisyrer där vi fortfarande såg ut som oss själva. Karin sminkade sig själv och hennes syster sminkade mig. Jag hade ett par ljusa, låga skinnskor, Karin hade ett par höga svarta skor från & Other Stories på vigseln och middagen, och ett par låga, vita tygskor på festen.

Karin: Innan jag friade till David letade jag runt efter ringar som inte kändes för generiska. Jag ville helst inte ha några diamanter, men att de ändå skulle kännas unika. Jag hittade Elindesign i Göteborg, och hon skickade upp en silverring som var ungefär den modell jag tänkt mig som jag friade med. Sen när David sagt "ja!" så åkte vi ner till Göteborg, och hon gjorde förlovningsringar i palladium efter våra önskemål. Inför vigseln åkte vi ner igen och beställde vigselringar i roséguld. Jag och David har likadana ringar. Ringarna och fotografen var våra två största utgifter, och jag tänker lite lika kring dem; det är de vi har kvar sen resten av livet.

Om fotografen Frkn Falkman

Karin: Jag arbetar själv som filmfotograf, och hade väl en del krav på vilken fotograf vi skulle ha. Det här är ju bara en dag som går väldigt fort, men bilderna kommer vi kunna titta på sen resten av livet. För mig var det viktigt att det var en fotograf som fångade känslan som fanns under dagen, och oss och gästerna som vi faktiskt ser ut, jag ville känna igen oss och dagen i bilderna. Jag har väldigt svårt för uppställda eller stela bröllopsbilder i skirt motljus. När jag väl började leta fotograf märkte jag för det första att det inte var så lätt att hitta någon vars portfolio jag tyckte stämde överens med det jag letade efter, och för det andra så var alla jag väl hittade uppbokade. Sen ramlade jag över Amanda Falkmans hemsida, och blev helt såld. Och hon kunde dessutom det datumet!
David hade nog inte tänkt så mycket alls på fotograf innan, och jag fick nog övertala honom litegrann om att det var värt pengarna. Sen när vi träffade Amanda i Stockholm några månader innan bröllopet blev vi båda helt kära i henne, och bilderna är helt fantastiska! Det känns verkligen som att vara tillbaka på bröllopet när vi tittar på dem. Varje bild är så fin att den skulle kunna ramas in. Jag förstår heller inte hur Amanda lyckades glida omkring med två stora kameror i det lilla sovrummet vi gjorde oss i ordning i utan att ens märkas. Samma på vigseln, fastän den var väldigt kort har hon lyckats få med allting från flera vinklar. Bilderna är så välkomponerade att det är svårt att tro att de inte är uppställda, Amanda gled bara runt oss och vi märkte inte ens när hon tog de flesta av bilderna. Vi är båda överens om att det var den mest värda investeringen vi gjorde, att anlita Amanda.

Vigseln

David: Vi visste tidigt att vi inte ville ha ett kyrkligt bröllop. Vi ville dock att det skulle vara seriöst och högtidligt. När vi tittat på inspirationsbilder så fastnade vi för enklare vigslar ute i naturen. Egentligen att man samlas tillsammans på en fin plats som man pyntat och har en kortare ceremoni. Det kan dock vara opraktiskt att transportera gäster ut i skogen och tillbaks. Tänk på någon behöver gå på toa.

Ett bra tips vi fick av vår fotograf var att ha fullständigt mobilförbud under vigseln. Dels för att vi faktiskt hade en egen fotograf men också för att vi skulle slippa se en massa telefoner istället för ansikten när vi tittade ut över gästerna. Det är något som vi verkligen uppskattade att vi hade.
Vi gjorde oss i ordning tillsammans innan vigseln. Jag tyckte det kändes väldigt märkligt att glida runt i pyjamasbyxor bara någon timme innan vi skulle vigas men det vara samtidigt väldigt najs. När vi satte oss i bilen gick min nervositet från fjärilar i magen till känslan när man åker utför i en berg-och-dalbana. Karins syster Hanna körde oss. Hon var även allmän "bröllopsgeneral" och hade hand om ringarna.

När vi anländer till gården där vi ska vigas står alla gästerna redan och väntar. Spelmännen står och väntar på att vi ska kliva ur bilen. Jag är generellt inte speciellt lättrörd men vet sen långt innan att det här kommer att bli en gråtfest. Spelmännen börjar spela Jämtländsk brudmarsch, vi tar varandras händer och börjar gå. Jag har svårt att lyfta blicken. Sneglar upp då och då på någon man känner. Det är en märklig känsla att alla ens vänner från så många olika perioder i ens liv nu är på samma plats, för min och vår skull.

David: Vi ställer oss på brokvisten och tittar ut över alla gästerna. Vigseln är enkel. Vår vigselförrättare Charliene hälsar alla välkomna. Hon läser en dikt. Våra vänner Maja och Per sjunger Time in a bottle, en 70-tals låt vi hört i X-men och som är väldigt fin. Charliene förklarar oss man och hustru och våra mammor skriver under som vittnen. Vi tågar ut till Bjuråkers brudmarsch samtidigt som gästerna blåser såpbubblor över oss.

Blommorna

David: Karins mamma har velat från dag ett att Karin borde ha en brudbukett. Vi tyckte väl båda att det skulle både vara opraktiskt men även synd om mig att jag inte också skulle få ha blommor. Så kompromissen blev att vi båda hade varsin ros under vigsel och sen att vi hade två rejäla arrangemang på honnörsbordet. Karins mamma rekommenderade Gröna systrar i Hudiksvall. Hon hade även hittat lite inspiration på arrangemang från en av världens bästa florister i New York. Vi höll väl med om att visst var det väldigt tjusigt men samtidigt oroade vi oss väl en aning för om man skulle klara av det. Det fick äta upp. Vi svängde förbi butiken och bollade våra idéer i kanske 20 minuter. -Det där var en fin bukett, sa vi. -Det där är till en begravning, sa floristen. Men vi visade bilden och sa att "det är bra om det liksom lutar in från varsitt håll, och är lite långsmalt liksom" och "det är bra om det är lite blått och grått". Vi var helt tagna av blommorna när vi såg dem. Precis som vi tänkt oss.

På borden hade vi enklare arrangemang som min mamma gjort där man fyller ett glas med korta pinnar som man sen sticker ner blommor i. Det var förvånansvärt svårt att hitta vilda blommor i början av augusti.

David: Väl tillbaks i bilen åker vi, Karins syster och fotografen iväg och tar lite bilder. Vi kände att vi behövde komma ifrån lite och stressa av innan vi möter gästerna. Vi spelar Halo på högsta volym. Efter att ha gått några varv på en åker och rökt några cigaretter så åker vi tillbaks till gästerna som väntar på bygdegården.

Bästa minnena från dagen

David:
- Bilfärden till vigseln. Kanske inte den mest behagliga upplevelsen men jag har aldrig tagit något på så stort allvar.
- Ivars tal. Karins bror höll ett helt fantastiskt tal på vers. Imponerad över hur mycket han kände till om oss.
- All kärlek. Jag trodde det skulle vara jobbigt att vara i centrum men det var helt fantastikt att ha en hel dag som bara var för vår skull. Man inser hur mycket fina människor man har ikring sig.

Karin: Svårt att välja här! När vi gjorde oss i ordning ihop. Att dricka bubbel med David medan Matilda fixar min klänning, min syster Hanna Davids kostym och Davids vän Hanna våra frisyrer. När vi går in under vigseln och jag ser min vän (och Davids lillasyster) Anja dra efter andan och börja gråta. När våra vänner Maja och Per sjöng Time in a bottle. Talen vänner och familj höll. När mina vänner sjöng ”All for love” på middagen och trodde jag skulle skratta för det var så cheezy men jag börjar storgråta. När vi gick ner till rotundan efter middagen och musiken ekar över täkterna. När vi åker iväg från vigseln med min syster och tårarna rinner på alla och Halo är på högsta volym i bilen och fotografen Amanda vänder sig mot oss i baksätet och skriker för att överrösta musiken: ”Ni är ju så jävla kära!”

Tips till andra som planerar bröllop

Inga mobiler under vigseln, men gärna övrig tid.
Ordna ett barnbord till middagen, ett rum med aktiviteter och en barnvakt så barnen får tråkigt inte springer runt på middagen.
Om ni har ordnat boende till gästerna, planera OSA-datum så ni hinner avboka oanvända rum.
Håll nere kostnaderna så ni kan bjuda MÅNGA. The more the merrier, verkligen.
Kosta på ljudet. Festen lyfter inte till någons påkostade stereo. Vi hyrde ljud som annars bokas av festivaler.
Ta hjälp. Vi hade inte fixat det utan alla som hjälpte till med allt från att laga mat till att sätta upp dekorationer. Det höll även ner både kostnader och stressnivå.
Delade dokument. Vi använde google docs och dropbox väldigt mycket. Ett bra sätt att om möjligt undvika att endast en partner blir spindeln i nätet.
Ordna skjuts. Vi hittade en lokal taxi som stod stand by 22-02. Löser kanske inte alla skjutsar men gästerna kan slappna av om de vet att det garanterat finns en skjuts.
Brunch dagen efter. Då vi bjöd så många gäster visste vi att vi inte skulle hinna prata med alla under själva dagen, så vi ordnade en brunch dagen efter för de gäster som ville. Det blev som ett avslappnat uppsamlings-heat där vi hann sitta ner och prata med de vi inte hann med under middagen och festen.
Vi satt själva vid "honnörsbordet", och hade istället tre stolar framför oss där gäster kunde komma fram under middagen och sätta sig och prata. Blev väldigt mycket mer avslappnat och trevligt än att behöva sitta med sina föräldrar på en rad, utan någon mittemot sig.
Hemsida med all info. Vi ville undvika ytterligare stresspåslag med att få tusen frågor från alla gäster om allt i från adresser till klädkod och allergier, så vi skrev bara info om datumet på inbjudan, sen fick alla gäster gå in på hemsidan (som vår vän Jesper designat) för all annan information. Vi hade också ett elektroniskt OSA-formulär där. Det underlättade väldigt mycket.

Fotograf: Frkn Falkman
Brudklädsel: Emily Matilda
Kostym: Tiger of Sweden
Festlokal: Delsbo Bygdegård
Florist: Gröna Systrar
Ringar: Elindesign Jewellery
Trycksaker: Jesper Bryngelsson
Hårstylist: Hanna Johansson