Hur jag började fota

Jag började intressera mig för foto i slutet av gymnasiet och fotade blommor och natur med familjens lilla digitalkamera (det klassiska). Jag köpte en egen digitalkamera och gick loss på allt som kom i min väg och när jag fick låna en systemkamera av min faster blev jag helt blown away. Att kunna fånga rörelser och få kort skärpedjup var en helt ny värld för mig och jag fotade om möjligt ännu mer. Jag började tvinga mina två yngre systrar att stå modell för mig och det är rätt komiskt att titta tillbaka på bilderna och se alla knäppa idéer jag hade! Det var nog det som fick mig att bli mer intresserad av att fota människor och efter ett tag var det inte lika roligt att fota blommor.

Jag tänkte aldrig att jag skulle kunna jobba med detta, men samtidigt hade jag ingen annan idé om vad jag skulle hitta på i livet. Det var bara foto som fanns och det enda jag brann för, men samtidigt hade jag inte självförtroende nog att tro att tro att det skulle kunna bli ett jobb. Jag tänkte att det alltid skulle vara ett intresse och några år efter gymnasiet började jag plugga en bred media-utbildning på universitetet i Umeå. Efter tre år var jag dock bara mer övertygad om att foto verkligen var min grej.

Jag startade mitt företag i slutet av 2013 utan att egentligen ha någon aning om vad jag höll på med. Jag hade några få fotojobb här och där och 2014 fotade jag mitt första riktiga bröllop. Jag har nog aldrig varit så nervös innan, men det var helt fantastiskt och jag var fast! Jag fotade i 12 timmar och var helt slut efteråt, men jag ville bara göra det igen och igen och igen.

Några månader senare flyttade jag och Markus till Östersund och jag (som fortfarande inte hade någon tro på min förmåga och mitt lilla företag) hankade mig fram på massa hemska extrajobb som bara fick mig att må dåligt. Jag fotade och pillade med hemsida för det fick mig att må bra, men jag hade egentligen ingen riktig plan eller ordentlig marknadsföring.

Ett år efter att vi flyttat till Östersund fick jag jobb på ICA och det räddade mig lite faktiskt. Jag mådde mycket bättre och kunde börja bygga upp mitt företag ordentligt på sidan av. Det kom in fler bröllop och jag blev bara mer och mer övertygad om det var min grej. Jag fotade min svägerska en frostigt vacker dag när hon väntade sitt första barn och jag hade hittat mina två främsta inriktningar, bröllop och gravid. Min tanke var hela tiden att ”detta ska jag jobba med för det finns inget annat”, men samtidigt trodde jag inte riktigt på det.

För drygt två år sedan tog jag dock klivet och sa upp mig på ICA för att bara jobba med foto. Det känns helt otroligt och jag måste fortfarande nypa mig i armen ibland. Jag är så tacksam för alla fantastiska människor jag får möta i detta jobb och förtroendet jag får att föreviga de finaste stunderna i livet. Det är en dröm!