Emilia och Christian gifte sig den 22 juli 2017 på Norröra i Stockholms skärgård, en ö som är känd som Saltkråkan. Deras bröllop var som en sommardröm med vitt, ljusgrått och ljusrosa i tonerna. Bröllopsfotografen Amanda Freskgård fick nöjet att få följa med till ön för att föreviga Emilia och Christians dag och har fångat den härliga sommarkänslan i bilder.

Vi lämnar över ordet till Emilia som berättar om sin och Christians stora dag.

Emilia berättar hur hon träffade Christian

Ja, haha, detta är inget man kanske berättar för barnen men jag raggade upp Christian på krogen för 10 år sedan. Aldrig hade jag förväntat mig att det skulle bli min framtida man, men från den stunden våra blickar möttes var det vi och tre månader senare så hade jag redan flyttat in hos honom. Vad vi fick reda på något år senare var att Christians föräldrar träffades för första gången på nästan samma ställe, fast rakt över gatan. Ödet kanske, tänker vi.

Christian ”friade” (inte med en ring) efter bara några månader men jag sa att han var knäpp och jag för ung. Det fick jag äta upp eftersom det dröjde 9 år, men han överraskade en kväll då vi var ute på vårt landställe. Jag hade ingen aning om att han hade gjort i ordning i sjöboden och när han undrade om vi skulle grilla vår middag där sa jag bara att det lät som en mysig idé. Vad som väntade mig där nere var ett hav av tända stearinljus på golvet och på takbjälkarna och ett vackert uppdukat bord. Vi åt och drack vin, det vin som vi sedan serverade under bröllopsmiddagen, sen gick han ner på knä.

Emilia om sin brudklädsel

Jag letade länge och började i tid men hittade inget och jag besökte nästan alla butiker som finns i Stockholm. Jag ville heller inte betala överpriser, helst ville jag hitta något för 5000 kr max, vilket visade sig vara nästintill omöjligt. Första rundan hade jag med mina tärnor där vi gjort schema för vilka butiker vi skulle hinna med under en dag. Min sista utväg var att besöka två butiker som på utsidan inte verkade som mina butiker, det såg omodernt och prinsessigt ut men vilket inte alls var fallet då det var där jag hittade de bästa alternativen och även till ett bättre pris. Men de var ändå inte vad jag hade visualiserat mig. Jag började faktiskt själv sy min klänning men insåg hur mycket tid det tog. Jag t.o.m beställde en klänning från Kina som var så billig att det kändes som att det kvittade om den inte blev bra, vilket den verkligen inte blev. Då överraskade min moster och gudmor mig med att vilja ge mig min klänning i bröllopspresent.

Överlyckligt överraskad av denna gåva kunde jag slå till på den jag verkligen ville ha, något dyrare men ändå inte i närheten av vad priserna legat på. Det blev en By Malina. Historien slutar inte där då det var tre månaders väntetid på att få prova klänningar på By Malina och när jag väl fick prova skulle det ta två månader att få den uppsydd. En vecka innan bröllopet skulle den då vara klar. Därför gjorde jag en sista chansning och beställde en måttsydd klänning från Kina (löjligt billig den med) för att säkra mig om att jag hade något att ha på mig om det hade blivit leveransförseningar. När den klänningen kom var den precis som på bilden och passade perfekt! Dock hann min By Malina bli klar och den var trots allt lite finare.

Stylingen skulle gå ihop med det sommarlätta temat. För att spara pengar hittade jag billiga örhängen (”something new”) och armband som matchade min ring. Till Christian band vi en mini-bukett som brosch som matchade blommorna i mitt hår, min bukett och borddukningen. Slipsen gick ton i ton med kostymen. Jag fick en blå mini-pinn (det turkiska blåa ögat, en lyckoamulett) från min gudmor, den fick vara mitt ”something blue och something borrowed”. När jag var 16 år jobbade jag i Milano och av min första större lön köpte jag där ett par ljusbruna skinnklackar från GAS som fortfarande är fina (kan man kalla bra kvalité på skor!) och de fick bli ”something old”. Mitt hår ville jag ha midsommarlikt och utsläppt med en liten uppsättning baktill.

Christian om sin klädsel

Eftersom vi gifte oss på vårt landställe mitt i sommaren, på Saltkråkan eller Norröra som det egentligen heter, ville vi ha lite enklare och sommarlätta kläder. Valt färgtema skulle även spegla kläderna och Pinterest hjälpte till med referensbilder (som min fru letade fram till mig). Jag tog en heldag med min bestman för att hitta något ljus-ljus grått men fann ingenting. Så jag pratade med skräddare men ingen hade det där sommarljusa gråa. Tillslut hittade vi två helt perfekta kostymer, den ena var i linne från Jupiter och den andra kom från Hugo Boss. Priset fick avgöra och Hugo vann. Jag var sent ute men det var bra då sommarkostymer hade börjat reas ut. Jag fick sista exemplaret till en riktigt bra rabatt och i rätt storlek, bara några små justeringar som behövdes göras av skräddare som lyxigt kom till butiken.

Platsen var avgörande för det övergripande temat, en plats som är idyllisk och det ville vi förmedla med temat. En lätthet och lekfullhet skulle prägla känslan som andas lantlighet, sommar och familj. Samtidigt har vi rest mycket tillsammans men vårt hus på ön har varit en tillflyktsort där vi bara har fått vara, utan tv och rinnande vatten. Vi ville binda ihop detta och temat blev en kombination av våra resor och den lantliga idyllen.

Färgtemat blev ljusgrått, ljusrosa och vitt. Det begränsade utbudet av dukning och dekoration för jag ville att färgtonerna skulle matcha (vilket gjorde det lättare när det inte längre fanns 100 saker att välja mellan). Färgtemat fick hänga ihop med val av kläder till oss, tärnor och bestman.

När location och färgtema var på plats kom Christian på att vi skulle skicka ut inbjudningar som en flaskpost. Vi köpte billiga glasflaskor från Tyskland med en kork som lock och skrev ut inbjudan på ett ljusgrått A4 papper där inbjudningssidan som bakgrund hade en karta över en bit av skärgården där Saltkråkan var med. Sedan virade vi ihop pappret, knöt ihop det med hampasnöre som löpte ut ur flaskan och satte sist på korken. Det tog lite tid att hitta rätt gråa ton på pappret, vi skrev ut på egen skrivare och fick hjälp av en bröllopsgäst med att leverera flaskorna personligen.

Inredningen i tältet fick inte se glest ut och totalt 100 pompoms, honeycombs och pinwheels hängdes upp tillsammans med 30 meter egengjorda vimplar som jag, mina tärnor och svärmor klippt ut från en vit gammal gardin. Vi samlade glasburkar som vi gjorde till lyktor och hängde upp i tältet över borden. Jag köpte grårandiga kökshanddukar som vi tryckte våra initialer på och som gästerna fick som servetter. Samma initial som fanns på flaskposten.

Det skulle se hemgjort ut och rustikt. Därför (och för att spara pengar) byggde vi eget dansgolv, gjorde om vedboden till en bar, virade in träd i ljusslingor, hängde ljusslingor över tomten för mysbelysning, hängde stora segel över dansgolvet i olika volanger, satte upp bordsplaceringen på en gammal fönsterkarm som vi hade häftat fast ett hönsnät på och gjorde vägvisare som pekade mot dass, dansgolv, cocktailbar och vickning.

Dessa skyltar spikade vi upp på gamla trädgårdsredskap och placerade även fest- och vigselskylt längst vägen till och från kapellet. Vi skapade som små rum på tomten, en rökhörna där pappa gjort stolar av nedfällda granar, en sitthörna vid grönsakslandet med kuddar/filtar och vattenpipa, en samlingspunkt vid lägerelden mm. Vi byggde en pissoar med en holk där vi placerade en whiskeyflaska och shotsglas, damernas fick en Minttu-flaska.

Vigseln

Vi gifte oss i ett litet kapell, ett vitt trähus med stora fönster och högt i tak som precis rymde våra 70 gäster. Framför altaret hänger en stor tavla med orden ”Åt herren gifve man äran och hans lof förkunne man på öarna”, en tavla jag först ville täcka över men som jag insåg var väldigt charmig och helt rätt till miljön och temat. Vi hade köpt en vit altarmatta och bytte ut den mot den befintliga gråa, köpt tygrosenblad och lagt ut över mattan och virat murgröna runt altarräcket.

Det var en fantastisk sprudlande känsla när vi tillsammans med tärnor och marskalk gick in i det rum, fyllt av förväntningar och glada ansikten, där alla satt och väntade. Det var skönt att ha stöd från varandra istället för att den ena skulle stå längst fram och vänta.

Vi höll vigseln kort och tog bara med det nödvändigaste. Psalmerna vi sjöng var de som alla känner igen från sin barndom och vi hade två barndomsvänner sjöng och en violinist och en gitarrist som spelade. De två sista var det som skapade hela känslan och gav en fantastisk stämning.

Bästa minnet från dagen

Topp ett var att mina barndomsvänner sjöng för oss i kyrkan. Kärleksvisan av Sarah Dawn Finer – det var min sång till Christian. Jag tror inte de förstår hur viktiga de är för mig och hur tacksam jag var för deras sång. Jag grät så djup, inte bara för att deras röster var magiska utan för att de även sjöng på min brors begravning. Där och då kändes det som om han stod bredvid mig.

Det andra måste vi nämna som ett tips till andra. Det var när vår fotograf kom och hämtade oss för en bild i solnedgången. Det var hon som kom på idén att smita iväg från festen för att ta en sådan bild och när vi cyklade ner till vattnet kände vi en enorm frihet och lycka. Det var så skönt att få en liten lugn stund för oss själv, bort från stoj och stim. Inte bara blev bilderna magiska från den stunden, våra gäster märkte inte ens av vi var borta (då har man väl ändå lyckats med festen?).

Om fotografen Amanda Freskgård

Vi hade letat länge men antingen tog fotograferna galna priser eller så tilltalade inte stilen fotografen hade oss. Det flesta vi stötte på upplevde vi hade bilder som känds stela, porträttiga eller fotograferade med ett tråkigt ljus. Det blev opersonligt. Då hittade vi Amanda Freskgård. Miljöskildringen, det lättsamma och äkta som hennes bilder förmedlade var det vi ville ha och inte hade hittat hos andra fotografer.

När vi tog kontakt med henne och hade ett Skypemöte kändes det ännu bättre. Amanda var så himla trevlig, lättsam och enkel att prata med. Hon gjorde att allt kändes möjligt att göra.

Väl på plats skötte hon sig själv, hade stor respekt för oss och vår tid och sen tog hon helt fantastiska bilder! Hon hade rekat innan och hittat de bästa platserna på ön, kom med bra förslag och när det behövdes hjälpte oss att hitta bra vinklar. Hon gav oss även möjlighet att få fina bilder från solnedgången viket vi själva inte hade tänkt och hon kom och hämtade oss från festen en snabbis.

Det slutade inte där utan Amanda levererade från början till slut och skickade oss våra bilder på ett så fint sätt. Vi kunde inte ha fått en bättre fotograf och vi är henne evigt tacksamma!

Tips från brudparet

Bästa tipset: Planera som om ni gifter er en vecka innan ert faktiska datum! Man lämnar alltid vissa saker till sista stunden eller så har man missbedömt den faktiska tiden saker och ting tar och då blir det ingen stress veckan ni gifter er. Se också till att göra en detaljerad tidplan med deadlines.
Sy upp din klänning från Kina! Och gör det tidigt. Leveranstiden är mycket kort och skulle den inte bli bra hinner du köpa en i butik. Min klänning kom från By Malina men leveranstiden på den klänningen var så nära inpå vårt datum att jag safe’ade och sydde upp en klänning online – för 1300 kr! Och den blev fantastisk. Hade den inte blivit bra så var det inga pengar i förhållande till vad bröllopsklänningar kostar. Dock hann min By Malina komma i tid och den passade trots allt lite bättre in i temat.
Ta hjälp av appar/nätet! Jag säger bara Pinterest. Du fattar snabbt om du inte redan vet vad det är. Det finns också gratis budgetverktyg på nätet som visar ett bra upplägg och uppskattade kostnader. Jag använde mig av Bröllopsguidens innan jag gick över till ett eget Excelblad.
Upprätta en budget i detalj, ta med alla kostnader som relaterar till bröllopet, vi la t.ex. in bensin och färdigmat för den dagen då vi delade ut vår inbjudan eftersom de kostnaderna inte hade uppstått om vi bara varit hemma. Då vet ni vad ni har att spela med i god tid samt vad ni kanske måste välja bort för något som är viktigare. Tänk i kategorier och allt vad ni behöver göra på området innan ni går vidare till nästa kategori, annars är det lätta att missa saker. Lägg löpande in faktiska kostnader så spara alla kvitton.
Spara den riktiga bröllopsresan till senare. Ni kommer vara helt slut efter bröllopet och vill ju kunna njuta av er semester (inte sova bort den). Samtidigt kan ni spara pengar och åka någonstans ni verkligen vill till efter några månader. Men dagarna efter bröllopet kan det vara skönt byta miljö några dagar, åka inte iväg långt utan ta in på ett spa några timmar ifrån er hemstad.
Begränsa talen och längden på talen. Det var fantastiskt att det hölls tal men också fantastiskt att de var korta och inte många. Ingen vill fastna i sin stol och lyssna på utdragna tal utan man vill äta sin mat, kanske leka någon lek och sedan få komma ut på dansgolvet.
Gör ett festprogram/bordsbok. Vi tryckte ett litet häfte där vi skrev några rader om varje gäst, la in menyn, skrev lite fun facts, la in några bilder och skrev kort om vårt liv. Det blev otroligt uppskatta av gästerna, de blev överraskade och rörda att få läsa lite om sig själva. Ett bra sätt att hjälpa till att hålla konversationen igång vid bordet.
Vad är en otippad sak gästerna kommer ihåg från ett bröllop? Vickningen! Det har jag hört andra prata om från bröllop de varit på och nu även från mitt. Vi hade en crêpesvagn som kom och gjorde Nutellacrêpes eller ost- och skinkcrêpes. En stor hit!
Vill man hålla nere kostnaderna, jämför priser och beställ saker på nätet ett halvår innan. Vi hittade så mycket, så bra och SÅ billigt på t.ex. e-bay från Kina eller etsy, men leveranstid kunde vara uppåt 2 månader.
Det är värt att göra allt det där som ni vill ha, så börja planera och spara pengar i tid.

Fotograf: Amanda Freskgård
Brudklänning: By Malina
Kostym: Hugo Boss
Tärnornas klänningar: Gina Tricot
Hår och makeup: Linnéa Hellbom
Partytält: Vida XL
Bygg: EGRP
Trycksake: Bjud in
Vickning: M Creperie
Musik: Malin Thuren