Ann och Olle gifte sig den 11 februari 2017 i Fässbergs kyrka i Mölndal. Temat på bröllopet var "midvinter med hopp om vår" och nu får vi ta del av deras bröllop i en bröllopsberättelse som Ann har skrivit.

Göteborgsfotografen Frkn Falkman var med paret under hela dagen och har fångat en härligt varm känsla i vinterlandskapet och i den industriella miljön. Vi lämnar över ordet till Ann, som berättar om sitt och Olles vackra februaribröllop.

Ann berättar om förlovningen

För ca 3,5 år sedan var jag höggravid med vår dotter Esther. Det var fredag kväll och jag hade bestämt att vi skulle städa lägenheten. Olle hade gått upp på övervåningen och var borta orimligt länge. Eftersom han hade en historia av att försvinna/behöva ringa långa viktiga samtal just när det ska städas retade jag (i mitt höghormonella tillstånd) upp mig mer och mer på nedervåningen över att han försökte smita och lämna allt till mig, hans stackars havande sambo med foglossningen från helvetet.

Jag hörde hur han höll på att greja med något länge och väl i den nybyggda klädkammaren. Där stod en del färgburkar kvar, och plötsligt insåg jag att han måste ha spillt ut vit målarfärg över vårt nyslipade brädgolv och att det var det han försökte städa upp. Jag blev såklart ännu argare och tänkte bara att "det här får han fasen fixa själv".

När han efter ytterligare en lång stund ropade nervöst på mig klampade jag upp (iklädd hans slitna gamla mjukisbyxor och nån gammal t-shirt som var det enda som var bekvämt just då), helt övertygad om att mötas av ett kaos av vit färg.

När jag kommer upp ser jag att han har tagit på sig sin finkostym, med slips och grejer. Då rann det över fullständigt "SKA HAN GÅ UT OCH ROA SIG UTAN MIG NU OCKSÅ!?", hann jag tänka, innan han gick ner på knä och jag fattade vad som höll på att hända. Han höll ett fint litet tal och frågade om jag ville gifta mig med honom, och jag sa ja!

Denna historia har vi och vänner skrattat åt många gånger. Det kanske var ett nytt knep för att slippa städa, vad vet jag. Det fungerade iallafall.

Klädsel och styling

Jag är nog ganska "obrudig" av mig. Jag hade inte anordnat nån slags klänningsprovning med vänner a la say yes to the dress. Jag hade en bild av hur jag ville att det skulle se ut kännas. Jag var ute efter en ganska avslappnad och lite bohemisk känsla. Framförallt ville jag känna mig som mig själv och inte utklädd.

Jag var ganska sent ute med klänning. Jag bokade en tid för klänningsprovning hos Esther Franke i Nääs fabriker utanför Göteborg. Jag hade sett på nätet att hon hade den typ av klänningar som jag föreställt mig. Efter att ha provat kanske fyra klänningar fick jag på mig den som kändes helt rätt.

Helt täckt i spets, ett tungt och fint fall, lite släp och en djup ringning i ryggen. Den syddes upp efter mina mått och tack vare att det var lågsäsong fick jag den i god tid. Jag var väldigt nöjd med klänningen och Esther Frankes service var mycket bra. Så ja, det tog 45 minuter för mig att hitta min klänning.

Jag bar ett handgjort hårsmycke från wild rose accessories. En jättefin kam med Malva gjord av lera med vita kristaller. Det är jag jätteglad att jag köpte, det är en sån där sak som jag hoppas kommer gå i arv och som min dotter kan ha om hon gifter sig. Så otroligt fint hantverk.

Dagen för bröllopet var vi oväntat nervösa, själv hade jag inte kunnat sova en blund natten innan och även Olle, som annars är den som sover som en sten vaknade mitt i natten med fjärilar i magen. Vi kunde inte sätta fingret på vad vi var nervösa för, det var ju inte som att vi trodde att den andra skulle säga nej. Men det var verkligen sjukt nervöst.

Vi var båda glada över att vi inte gjort så som vissa gör och sover på olika ställen natten innan, utan att vi var där tillsammans med vår höga puls.

Detta släppte dock när vår fotograf Amanda kom för att fota, och sen var det bara kul. Amanda har nån slags behaglig aura av självklarhet och lugn som smittar av sig.

Buketten hade jag smyckat med några lätta, långa sidenband, handfärgade i olika nyanser. Dem köpte jag av en tjej på Etsy. Jag hade kommit på ganska sent att jag skulle ha dem, och då de skickades från USA var det oklart om jag ens skulle hinna få dem. Jag ville så himla gärna ha dem så jag chansade. Dagen innan damp de ner i brevlådan. Jag älskade dem, kanske min favoritaccessoar.

Om festlokalen

Jag är en sucker för miljöer och det var viktigt för mig att ha festen på ett härligt ställe. Jag hittade Lilla Götafors av en slump när jag googlade efter lokaler och det föll sig så väl att de skulle ha visning av lokalen och släpp av datumen för 2017 bara några dagar senare. Lokalen ligger i Kvarnbyn, ett stenkast från Mölndals centrum där vi bor.

Kvarnbyn i sig är en fantastisk miljö med en dundrande fors rakt igenom det lilla samhället med gamla tegelhus. Lokalen kändes helt rätt. Mysig, personlig, lagom stor. Opretentiös men med wow-faktor.

Dessutom kändes det väldigt tryggt att de hade så bra koll på bröllop och kunde hjälpa till med allt från planeringen till servering. Malin som har stället är ett helt fantastiskt energiknippe och tog till sig våra idéer på ett kanonsätt. Trots att de har massor med bröllop var de inte låsta vid att det skulle vara som de alltid gör.

När vi hade planeringen med Malin på Lilla Götafors och pratade om dekor önskade vi en känsla av "midvinter med hopp om vår". Massor med tända ljus och mycket grönt, både på bord och en del i taket. Blommorna matchade de jag hade i buketten, bl.a. Ranunkler och anemoner. Lokalen såg jättefin ut när de var klara med den.

Till själva vigseln ville vi ha mycket musik. Vår solist sjöng "To make you feel my love", "When I get my hands on you" och "Because you loved me".

Eftersom det var ett vinterbröllop var det heller inte helt lätt att hitta psalmer som kändes passande. Dessutom ville vi gärna ha melodier som folk känner igen för att undvika att det bara skulle bli massa mummel. Till slut hittade jag "din skönhet som i vintern bor", som kändes passande. En glädjande upptäckt var dessutom att Stad i ljus numera ingår i psalmboken. Alla älskar ju stad i ljus liksom. Den hade vi som sista psalm och då klämde folk i på ett riktigt Tommy Körbergigt sätt.

Det var en fin stund, härligt att se alla samlade där för vår skull. Lite svårt att ta in att det faktiskt var vi som stod där och gifte oss.

När utgångsmusiken startade (concerning hobbits från sagan om ringen) och vi skulle vända oss och gå ut hade vår dotter Esther 3 år, som var brudnäbb tillsammans med sin kusin Ebba, stensomnat i sin mosters knä, uppenbarligen helt oberörd av bröllopet, och missade utgången. Men så är det ju med barn, man vet aldrig vad man kan förvänta sig.

Om fotografen Amanda Falkman

Jag är inte så mycket för pastelliga bilder med uppställda porträtt där alla tittar åt lite olika håll, utan ville ha mer naturliga ögonblicksbilder och ett bildspråk som kanske inte är helt klassiskt för bröllop. Olle och jag var inte helt överens om just vikten av fotograf. För mig var det en av de absolut viktigast delarna, bilderna är ju det man har kvar.

Jag hittade Amanda Falkman lite slumpartat, jag hade nästan anlitat en annan fotograf. En kväll kikade jag runt på hashtagen "bröllopsfotograf" på instagram. Såg en bild som jag älskade, klickade in och vips så var hon där.
Jag mailade henne och berättade att vi tänkt gifta oss bland frusna forsar och snöslask i februari. Amanda svarade direkt med ett mail där jag kände hur pepp och gullig hon verkade.

Hur ska man beskriva Amanda? Självklar men ödmjuk. Öppen och personlig. Under vår dag spred hon ett härligt lugn och hade stenkoll på läget. Vi har ingen erfarenhet av att stå framför kamera. Hon guidade oss när det behövdes, gav oss bra tips att tänka på generellt. Kom med massor av bra idéer likväl som hon sa "Kör!" när jag bestämde mig för att det kanske var en bra idé att klättra upp i ett fönster eller att dansa i snön, och skapade fotomagi av det också.

Eftersom vi verkligen gillat det vi sett av Amandas tidigare jobb och visste vilken typ av bilder hon tar kändes det tryggt att låta henne styra men hon var väldigt lyhörd för våra idéer. Superduktig med barnen också.

Vi älskar bilderna och när jag tittar på dem inser jag ofta att jag sitter med ett leende. Dagen är så fint dokumenterad och vi minns verkligen känslan vi hade den dagen. Amanda är ett geni.

Vi bor granne med Brogyllens bageri, så tårtan köpte vi där. Ingen klassisk bröllopstårta utan ett gäng i vanliga storlek. Browniebotten, nougat- och björnbärsmousse inslagen i nötmaräng och dekorerad med macaroons och bär. Jag fick syn på den när jag köpte bröd en gång och tyckte den var superfin. Vi köpte hem en och testade och tyckte den var kanon, vintrig och minnesvärd! Tårtan dukades upp som en buffé, bordet dekorerades även med mängder av olika godissorter. Det var riktigt festligt.

Tack Ann och Olle för att ni delade med er av er dag här på Sisters in Law!

Fotograf: Frkn Falkman
Festlokal: Lilla Götafors
Klänning: Esther Franke
Skor: Skopunkten
Hårsmycke: Wild Rose Accessories
Kostym: Tiger
Brudbukett: Gjord av bruden själv
Catering: Spira food
Tårta: Brogyllen
Trycksaker: Gjorda av bruden själv, med hjälp av vän.