Veckans bröllopsberättelse är från Bella och Carl, som ni kanske känner igen från förr. Deras förlovningsporträtt har nämligen prytt bloggen tidigare, tillsammans med deras gula van Doris. Se här: Pre-shoot inför bröllopet: Bella + Carl (+ Doris). Du kanske även känner igen dem från tv-serien Kalles sex liv på SVT, där de i ett avsnitt berättar om sin livsstil.

Som jag skrev i samband med deras förlovningsbilder, så har jag bott ihop med Bella under min studietid i Uppsala. Därför känns det lite extra kul att nu få visa upp hennes och Carls bröllop här på Sisters in Law. Nu lämnar jag över ordet till brudparet, som berättar om sitt känslosamma bröllop.

Förlovningen

I år (2017) är det tio år sedan vi träffades för första gången där på Smålands nation i Uppsala. Vi skulle jobba ihop i puben den kvällen men eftersom det nästan inte var några gäster, satt vi istället där och snackade i flera timmar. Det var sådär lätt, ni vet? Som det bara är när du träffar kärleken i ditt liv. Livet fick ta sin tid och först runt ett år senare blev vi ett par, reste runt halva jorden ihop och flyttade in i en andrahandslägenhet vid Vaksala torg.

Klipp till sju år senare, i januari i fjol när vi bodde i Stockholm men spenderade så mycket ledig tid vi kunde i vår Sprintervan eller vandrandes i någon av alla vackra naturreservat runt staden. Den här söndagen i Bogesundslandets naturreservat kunde vädret inte bestämma sig för om det skulle regna, snöa eller vara strålande solsken. Men vi knatade på ändå, Bella med en champagneflaska i ryggsäcken och tusen fjärilar i magen. Calle helt clueless. Trots att det inte fanns några tvivel på att han skulle svara ja, tog det ända tills vi kom tillbaka till bilen och tillfället var på väg att passera, innan champagneflaskan kom upp ur ryggsäcken och tårarna strömmade ner längst båda våra kinder.

Klädsel och styling

För oss var det viktigt att inte skena iväg och tappa bort oss själva i allt det stora. Calle hittade sin kostym redan ett år innan, när vi skulle på våra bästa kompisars bröllop i Dalarna. Klänningen hittade Bella i butiken Anthropologie, när hon var och hälsade på sin syster Rebecca i Skottland tre månader innan bröllopet. Vi band ihop våra outfits med den fantastiska flugan och näsduken från Metzerverket. Örhängena hittade Bella i en second handbutik veckan innan bröllopet och halsbandet som kommer från Feministsmeden, var en gåva från alla fina vänner som var med på möhippan. Calle gick till frisören och barberaren på Tjoget i Hornstull två dagar innan bröllopet, men fixade stylingen på den stora dagen själv. Detsamma gällde med Bellas smink.

Utan Bellas syster Josephine hade vi nog inte klarat oss, hon är geniet bakom den fantastiska brudbuketten, Bellas hår och Calles blommor i kavajslaget. Dessutom var hon toastmaster tillsammans med syster Rebecca.

Om fotografen Matilda Söderström

Det här med fotografen var nog faktiskt en av de klurigaste bitarna med att gifta sig! Vilken typ av bilder ville vi ha? Hur mycket fick det kosta och vem sjutton skulle vi ha? Till en början frågade vi en fantastiskt duktig fotograf som Bella känner, men det visade sig att hon hade en liten bäbis på väg som var beräknad precis innan bröllopet. När vi sen frågade personen som hade fotat Bellas systers bröllop och han redan var uppbokad 8 månader i förväg, blev vi sjukt stressade. Men så gick vi in på Sisters in Law och hittade Matilda Söderström och hennes vackra bilder. Eftersom vi befann oss på resande fot blev vårt första möte över ett hackande Skype, men det behövdes inte många minuter innan vi föll för Matildas breda leende och lugna, trygga röst. ”Henne kommer vi kunna vara bekväma med!”.

För oss som verkligen inte är vana att stå framför kameran, gjorde det hela skillnaden att ha en fotograf som fick oss att känna oss trygga och bekväma. Hela Matildas person utstrålar värme och hon lyckades fånga oss och våra personligheter på ett fantastiskt sätt.

Vigseln

Vi gifte oss den 8 juli hemma på Bellas föräldrars gård utanför Uppsala, en plats som är som ett andra hem för oss båda två. Om någon skulle be oss att beskriva vigseln med ett ord så måste det nog bli: känslosam! Själva vigselakten var kort - två nära vänner spelade vår sång; en akustisk version av Edward Sharp and the Magnetic Zeros ”Home”. Och vi läste egenskrivna löften från knöggliga fusklappar, som knappt gick att tyda genom tårarna. Det låter kanske ganska oglammigt men det var total eufori! Omgivna av våra närmaste och bästa.

Dekorationer och plats

Vi var tidigt eniga om att vi ville ha bröllopet någonstans där folk kunde sova över, eftersom vi ville förlänga firandet och bjuda på brunch på söndagen. Ett tag var vi inne på att ha det på Barnens Ö där Bella har jobbat och spenderat alla sina somrar så länge vi har varit tillsammans. Men när vi började nosa på tanken att ha det i Bellas barndomshem, blev det den givna platsen - efter att vi frågat mamma Eva och pappa Kjell förstås!

Ladan som var den tänkta festplatsen såg då ut som ett skrotupplag, fullt med bildelar, prylar och damm som samlats där under flera decennier. Tillsammans med familj och vänner började vi så sakteliga att röja, laga och lägga golv, med målet inställt på ett riktigt mysigt lantligt bröllop. Exakt hur vi ville ha det växte fram under tiden, men ledorden var personligt, lantligt, natur och resor, vilket vi verkligen känner att vi lyckades fånga!

Vi har nästan gjort allting själva, med ovärderlig hjälp från familjer och vänner. Bellas pappa som är pensionerad snickare gjorde till exempel alla borden(!) Vi ordnade faktiskt även en ”fixarhelg” där vi bjöd på mat, dricka och mysigt häng, samtidigt som de som kom hjälpte till att fixa allt ifrån en vägg, till att sy vimplar, måla korgmöbler och sy kuddfodral.

Tips till andra som planerar sina bröllop

Om ni har möjlighet, ordna en fixarhelg! Inte bara för att ni får så otroligt mycket hjälp med saker som skulle ta er en evighet om ni var ensamma. Det blir också som en härlig upptrappning inför bröllopet, där ni får spendera tid med familj och vänner. Och de får en möjlighet att träffa varandra om de inte har gjort det tidigare. Jag tror vi var runt tio personer och det var helt perfekt!
Annars är nog vårt tips att inte lyssna för mycket på andras tips! Det finns så många som vill berätta hur en ska göra och vad som är viktigt, tradition, onödigt och svårt - men det är ju faktiskt ert bröllop, ni får bestämma själva.
Eller ett tips som kan vara bra att ha med sig - Vi hamnade i flera situationer där vi var tvungna att välja bort grejer eller köra lite ”good enough”-tänk när tiden inte räckte till på slutet. När det kändes pissigt frågade vi oss själva: ”Kommer någon av våra gäster se tillbaka på bröllopet och minnas den här detaljen?” För det mesta blev svaret ett solklart nej och ibland till och med skrattretande, eftersom det oftast bara är en själv som vet om hur det ”skulle ha varit”. Då var det lättare att släppa och gå vidare.

Bästa minnet

Hela dagen var långt över våra förväntningar - och då var de ändå skyhöga! Men om vi måste välja ett minne så blir det nog slutklämmen. Vi var med och stängde dansgolvet på morgonkvisten, sen tog vi en promenad i soluppgången och bara försökte landa lite i känslan av att nu faktiskt vara gifta. Det blev ett fint avslut och en härlig nedvarvning efter en fantastisk dag och många månader av förberedelser.

Skor: Hansen & Jacob
Fluga: Metzerverket
Hängslen: H&M
Barberare: Roy and son, Tjoget
Mat: Vegetarisk och vegansk buffé av kockarna David Jonsson (Uppsala Konsert och Kongress) & Tomas Israelsson (Norrlands Nation)
Dekoration + Trycksaker: Loppisfynd, egengjorda linoliumtryck och blommor från de Uppländska ängarna.

Fotograf: Matilda Söderström
Klänning - Just female, Anthropologie
Halsband: Feministsmeden
Örhängen: Loppisfynd
Brudens skor: Moheda
Brudens hår och brudbukett: Josephine Jonsson
Kostym: Hugo Boss
Skjorta: Stenströms